De tio vanligaste misstagen vid ankring

Det korta svaret

De flesta ankare draggar inte för att ankaret är dåligt, utan för att något går fel under manövern: för lite kätting, fel botten, ett ankare som aldrig grävt ner sig ordentligt. De tio misstagen nedan är de som upprepas i varje vik. Vart och ett går att undvika med liten insats.

1. Att räkna kättingen efter vattendjupet

”Tre gånger djupet” låter som en regel, men räknar fel. Kättingen börjar inte vid vattenytan utan vid ankarrullen – och där det finns tidvatten räknas djupet vid högvatten, inte djupet när du ankrar. Den som på 4 m djup, med ankarrullen 1,5 m över vattnet, släpper ut fem gånger djupet ligger i själva verket bara på 3,6 : 1.

Bättre: (vattendjup + tidvattnets stigning + ankarrullens höjd) × förhållande. Hur många meter det blir räknar Hur mycket ankarkätting för vilket djup? ut åt dig.

2. Att välja förhållandet efter vädret när du ankrar

När du ankrar på eftermiddagen är det ofta lugnt. Det som räknas är ändå vad som kommer under natten: en vindvridning, fallvindar från bergen, ett åskväder. Den som ankrar för lugnet ligger för kort för blåsten.

Bättre: Läs prognosen för hela liggtiden och välj förhållandet efter den – för natten med enbart kätting minst 5 : 1, vid prognos på hård vind 7 : 1.

3. Att inte veta hur mycket kätting som är ute

Den bästa beräkningen hjälper inte om ingen i fören vet om det gått ut 40 eller 55 m. Man uppskattar efter ljudet från ankarspelet, efter räknade sekunder eller efter märkningar som för länge sedan nötts bort. Uppskattningen är nästan alltid för hög – det är mindre kätting ute än man tror.

Bättre: Märk kättingen var tionde meter, med en metod som går att känna igen även på natten – vilka metoder som håller jämför Märka ankarkätting: sex metoder jämförda. Ännu noggrannare är en display som visar metrarna direkt vid ankarspelet; det är därför vi utvecklar AnkerSepp, se Kättingräknare utan installation.

4. Att inte titta på botten

Sand och fast lera håller bra. Sjögräs, särskilt posidonia i Medelhavet, håller dåligt: ankaret glider på den täta mattan i stället för att gräva ner sig. Berg håller antingen inte alls eller så bra att ankaret inte kommer upp igen. Dessutom är posidoniaängar barnkammare för många fiskarter och därför skyddade i många länder – där är det förbjudet att ankra på dem.

Bättre: Kontrollera i sjökortet och i hamnguiden vad som finns på botten, och titta ner innan du släpper. En ljus sandfläck mellan mörkt sjögräs är rätt plats.

5. Att glömma svajcirkeln

En båt för ankar ligger inte på en punkt, den svänger runt ankaret. Radien är lika stor som den sträckta kättingen plus båtens längd – med 50 m kätting och en båt på 12 m över 60 m. Den som ankrar för nära en granne, ett grund eller stranden märker det först när vinden vrider på natten.

Bättre: Uppskatta din egen svajcirkel och ankra så att den förblir fri. Ha koll på grannarna: en motorbåt på lina svajar annorlunda än en segelbåt på kätting. Den som var där först har företräde.

6. Att släppa kättingen i en hög

Om kättingen släpps i ett svep medan båten står still hamnar den i en hög på ankaret. Ankaret kan inte rätta in sig, kättingen kan trassla sig runt skaftet och vid första draget bryter ankaret loss igen.

Bättre: Släpp ankaret när båten precis stannar och släpp sedan ut kättingen jämnt medan båten sakta driver eller backar. Då lägger den sig sträckt längs botten.

7. Att inte backa in ankaret

Ett ankare som bara ligger på botten håller inte. Det måste gräva ner sig – och det sker först under drag.

Bättre: När kättingen är ute bygger du upp drag med långsam och sedan ökande back. Leta upp två enslinjemärken i land som ligger i linje: förskjuts de inte mot varandra håller ankaret. Rycker kättingen eller vandrar enslinjen har ankaret inte fått fäste – då ankrar du om, du hoppas inte.

8. Att låta ankarspelet hålla båten

Ankarspelet är byggt för att lyfta, inte för att hålla. Hänger båten i kättinghjulet hela natten hamnar varje ryck från byar och dyning på växellåda, lager och däck.

Bättre: Avlasta ankarspelet – med en kättingstopper eller en kättingklo (snubber): en klo som hakas fast i kättingen, på en elastisk lina som görs fast på en knap. Den avlastar ankarspelet och dämpar rycken som en spänd kätting annars för vidare odämpat till ankaret.

9. Fören och rodret förstår inte varandra

I fören går ankarspelet, vid rodret motorn, och mellan dem ligger tio meter, vind och motorljud. Ropade kommandon kommer fram till hälften, och den som står vid rodret utan att veta hur mycket kätting som är ute backar för tidigt eller för sent.

Bättre: Kom överens om handsignaler före manövern: ankaret faller, släpp ut, stopp, back, ankaret håller. Och visa utsläppt längd med fingrarna – eller läs av den där kättingen löper.

10. Ingen kontroll under natten

Ett ankare som håller klockan sex på kvällen håller inte nödvändigtvis klockan tre på natten. Vindvridningar och tidvatten ändrar dragriktningen, och ett ankare som en gång brutit loss gräver sällan ner sig av sig självt igen.

Bättre: Anteckna bäringar efter ankringen och ställ in ankarlarmet i plottern eller i en app. Vid hård vind: dela in en ankarvakt. Och säkra kättingänden i kättingboxen med en lina som går att skära av i en nödsituation – så att kättingen inte går överbord om ankaret draggar.

Att ta med sig

Inget av de här misstagen har med dyr utrustning att göra. De uppstår under manöverns få minuter – och där går de också att undvika.